Dikt om kämpa eller inte

Jag tar en dag i taget

Det är svårt när man inte

Inte vet om man orkar leva livet

Leva för allt skit

Är det verkligen lönt att kämpa?

Är det lönt när ingen verkar bry sig

Bry sig om jag kämpar eller inte

Handlar om hur mycket jag hatar mitt liv i rulle.

Jag är CP

Jag kan inte ändra på det

Jag vet det men det är så svårt

Så svårt att stå ut med det

När jag inte orkar vara den

Den som alla skiter i

Den som ingen vill vara vän med

Vän med bara för jag sitter i rulle

Den man skrattar åt

Skrattar åt bara för att jag inte äter som andra

Att maten kommer ibland bredvid munnen

Jag orkar inte bli utfrust bara för att jag är CP

Jag orkar inte leva mer med ett handikapp

Till dej min run baby! :)

Du gör mig glad när jag är nere

Nere i den mörka tunneln och vandar

Jag behöver inte göra mig till

Göra mig till för du ska acceptera mig

Du accepterar mig som jag är

När du är med mig känns allt så skönt

Skönt för jag slipper tänka på vad jag säger

Gumman jag älskar dig!

Åh det är vår o sol. Vad passar bättre än en vår dikt?

Nu är våren här

Man hör fåglarna

En varm känsla kommer mot dej

Du ser att det är våren

Våren som har kommit

Kommit igen

Jag vet att denna dikt är hemsk och kan väcka starka känslor hos många! Jag skrev den när jag mådde som sämst.

Flickan står framför en spegel

Hon har tagit fram en kniv
Hon tar sakta kniven mot sin handled
Hon trycker hårt
Blodet börjar rinna ner på mattan
Hon slår sönder spegeln
Hon kan inte se sig själv i spegeln
För hon hatar sig själv
Flickan tar kniven till sin hals
Hon trycker hårt
Blodet bara rinner ner för hennes kropp
Men hon bryr inte sig om det
Hon längtar bara till himmlen
Hon trycker en gång till med kniven
Mot sin hals
Hon faller handlöst ner i sitt eget blod

En ny dikt om min ångest. (mår inget bra idag)

Ångest är vad jag känner

Det går inte att ljuga mer

Ljuga mer om att jag inte har ångest

Det går inte!

Det gör för ont

Ont i mitt hjärta

Åter ångest idag

 En dikt jag skrev till en vän för ett par år sen

Du flyger över min säng.
När jag har mardrömmar.
Du sitter här och tröstar.
När ingen har tid.
När alla måste massa av saker.
Ängeln har kommit.
Och det var du.

Ännu en ätstörningsdikt

Jag bär på en hemlighet
En hemlighet som jag har bärt på i år
År av ångest och panik
Det har blivit värre och värre
Hatar att dom som vet den försöker få mig äta
För hemligheten är ju
Att jag inte vill äta
Jag får panik av äta
Vill inte ha den äckliga maten i min kropp
Jag vet att jag ska gå ner mer
Men ni tycker att jag ska gå upp
Jag får ångest bara jag känner
Den äckliga massan på gaffeln
Usch vad jag hatar mat
Hemligheten går inte hålla
Hålla hemlig längre