Idag har min ångest varit grymt hög. Jag kämpar och kämpar mot min ångest men dem sista månaderna har det varit värre än på ett bra tag. Det känns som att jag inte är värd att leva. Att jag är en CP, dum och ful person. Jag kämpar ständigt mot mitt självskadebettende, den sista tiden har jag inte kunnat låta bli att bita mig själv. Jag gör det för jag hatar verkligen mig själv.

Jag är inte värd att leva
Inte leva på denna jord
Jag vet att ni tycker
Tycker att jag är
Tycker att jag är det
Jag tror att ni ljuger
Ljuger för att jag
För jag ska bli glad
~~
Men vet ni
Jag hatar livet
Hatar mitt liv
Det är en pina
En pina att vakna
Vakna och se att jag inte är
Inte är död

Låt mig dö
Dö och slippa den smärta
Den smärta som gror
Gror inom mig
~
Låt mig bara åka upp
Åka upp till min farfar
Åka upp till Gud
Låt mig åka upp i hissen
Jag orkar inte mer

Jag vill slippa den här smärtan
Smärtan av att leva här på jorden
Jag vet att jag måste stanna här
Här på jorden för att jag
För att jag inte kan ta
Ta livet av mig
Smärtan av att inte kunna
Inte Kunna ta livet av sig själv för man är CP
CP och har assistenter dygnet runt
Den känslan gör så jävla ont

Jag vill dö nu. Jag vill bara dö. Att inte kunna ta sitt liv för att man är funktionshindrad är den känslan som jag kampas med. Jag tycker att ingen ska behöva känna Så. Jag menar inte att man ska låta folk ta sina liv eller jo det är precis vad jag menar. Jag menar att icke funktionshindrade kan ta sitt liv själva. Är det någon som hindrar dem i stunden? Förhoppningsvis ja men jag menar att dem KAN ta sitt liv.

Jag som gravt CP kan inte ta mitt liv. Jag kan inte för att min kropp är beroende av hjälp. Vet ni hur det känns att vilja begå självmord men det är fysiskt omöjligt? Den ångesten försvinner inte om någon säger "du klarar leva". Den ångesten att jag inte kan göra vad jag vill är olidlig!

Nu har jag varit utan bita mig på handen i ca ett halvår men nu har jag inte kunnat stå emot. Har bitit hål på mitt ärr. Jag hatar mig för mycket att bry mig, bara jag känner den härliga befrielsen jag får när jag biter mig. Jag vet att för någon som inte är självskade så låter det helt befängt. Det är svårt att förklara på något bra sätt hur det befriar mig att skada mig. Tänk att du har så ont i huvudet så du har hellre ont i armen istället. Så är det för mig men jag har så ont i själen istället för huvudet.

Jag orkar inte att ha det såhär
Jag vill bara dö
Dö för ni skulle ha det bättre utan mig
Bättre liv utan mig
Jag klarar inte mer

Jag har försökt att inte skada mig själv på länge. Jag vet ju att det inte blir bättre av att jag gör mig illa. Jag har fått nog av att inte skada mig. Det kan låta hemskt men alla som skadar sig själva förstår vad jag menar. Jag menar att den känslan av befrielse när man skadar sig själv. Den känslan av att allt är bra, den är så skön.
Jag personligen skadar mig själv för att få lugnt i mitt inre. Att få känna att allt är bra, den inte ha ångest.