Idag har min ångest varit grymt hög. Jag kämpar och kämpar mot min ångest men dem sista månaderna har det varit värre än på ett bra tag. Det känns som att jag inte är värd att leva. Att jag är en CP, dum och ful person. Jag kämpar ständigt mot mitt självskadebettende, den sista tiden har jag inte kunnat låta bli att bita mig själv. Jag gör det för jag hatar verkligen mig själv.

Jag vill dö nu. Jag vill bara dö. Att inte kunna ta sitt liv för att man är funktionshindrad är den känslan som jag kampas med. Jag tycker att ingen ska behöva känna Så. Jag menar inte att man ska låta folk ta sina liv eller jo det är precis vad jag menar. Jag menar att icke funktionshindrade kan ta sitt liv själva. Är det någon som hindrar dem i stunden? Förhoppningsvis ja men jag menar att dem KAN ta sitt liv.

Jag som gravt CP kan inte ta mitt liv. Jag kan inte för att min kropp är beroende av hjälp. Vet ni hur det känns att vilja begå självmord men det är fysiskt omöjligt? Den ångesten försvinner inte om någon säger "du klarar leva". Den ångesten att jag inte kan göra vad jag vill är olidlig!

Jahopp nu är jag åter där igen när jag hatar min kropp, min feta kropp. Ni som känner mig kommer tänka "var är hon fet?". Jag vet att jag inte är fet i verkligheten men i mitt huvud är jag jätte fet.

Jag vet att jag måste börja äta ordentligt igen men det går inte. Det är som att varje gång jag äter så känns det som att jag gör fel. Typ i stil med mördar någon. Jag vet att det är jättesvårt att sätta sig in i mina tankar kring detta om man inte själv har problem med maten själv. Jag hatar mig själv så otroligt mycket just nu så jag tycker att världen vore bättre utan mig. ??

Nu har jag varit utan bita mig på handen i ca ett halvår men nu har jag inte kunnat stå emot. Har bitit hål på mitt ärr. Jag hatar mig för mycket att bry mig, bara jag känner den härliga befrielsen jag får när jag biter mig. Jag vet att för någon som inte är självskade så låter det helt befängt. Det är svårt att förklara på något bra sätt hur det befriar mig att skada mig. Tänk att du har så ont i huvudet så du har hellre ont i armen istället. Så är det för mig men jag har så ont i själen istället för huvudet.

Jag har försökt att inte skada mig själv på länge. Jag vet ju att det inte blir bättre av att jag gör mig illa. Jag har fått nog av att inte skada mig. Det kan låta hemskt men alla som skadar sig själva förstår vad jag menar. Jag menar att den känslan av befrielse när man skadar sig själv. Den känslan av att allt är bra, den är så skön.
Jag personligen skadar mig själv för att få lugnt i mitt inre. Att få känna att allt är bra, den inte ha ångest.

Ni kan inte förstå hur det känns när ni säger att jag är bra. När jag hör positiva saker om mig själv så hugger det till i mig för jag ser dem inte.. Det känns som ni ljuger bara för att ni tycker synd om mig eftersom jag har ett handikapp. Jag vet att det är inte så men det känns så. Jag hatar när man tycker synd om mig bara för att jag är handikappad, jag menar att det finns så otroligt många som har det tusen gånger så värre än jag. Jag ser mig som en loser som inte är värd något. Om sanningen ska fram så hatar jag mig så otroligt mycket . Jag känner ingenting bra med och om mig själv.

Jag har väntat på att läkarna ska göra något åt mina krampanfall. De bollar mig runt men ingen tar Ansvar. Jag har kämpat med dessa kramper i månader nu och ingen läkare tar ansvar för mig. Det känns som att jag är En nolla som inte är värd att ta på allvar. Det gör så jävla ont att jag behöver ha dessa kramper som gör så jävla ont. Det känns inte bra.

Jag mår inte alls bra psykiskt för dessa kramper, varje dag är en utmaning. Jag vill inte gå upp ur sängen vissa dagar för att jag inte orkar vara mig. Jag menar att jag inte hantera kramperna psykiskt. Jag vet att jag måste kämpa lite mer. Jag ska till vårdcentralen nästa torsdag men vet inte hur jag ska orka till dess. Jag har frågat mina sköterskor men de säger bara att jag Kämpa. Hur ska jag orka? Hur ska jag orka kämpa? 

Ok, jag mår inte bra idag. Jag har rivit mig igen. Jag önskar att jag inte var så desperat så att allt handlar om skada mig, det önskar jag verkligen. Jag kan bara inte tänka på någonting annat just nu. Det är ju mitt enda sätt att lätta trycket, så jag inte sprängs av ångest. 

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️.

● Dö ♡

● Skada mig ♡

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️