Låt mig dö
Dö och slippa den smärta
Den smärta som gror
Gror inom mig
~
Låt mig bara åka upp
Åka upp till min farfar
Åka upp till Gud
Låt mig åka upp i hissen
Jag orkar inte mer

När ska ni fatta att
Att jag inte orkar mer
Ni försöker
Försöker få mig se ljuset
När ska ni fatta
Att jag inte kan se ljuset
Jag vill ju inte mer
Jagvill ju bara dö
Fattar ni inte att jag menar allvar

Jag vet faktiskt inte om jag orkar
Orkar ha ångest för mat
Ångest för att jag äter
Mat är det enda jag tänker på
Ni vet inte hur mycket jag tänker
Tänker på mat och att den håller mig vid liv
Jag vet faktiskt inte om jag orkar
Orkar ha sån här ångest
Mat, det är Ditt fel

Jag är trött på att alla ska
Att alla ska tjata om äta
Jag vet att jag måste äta
Jag vet att jag måste leva
Leva i denna hemska värld
Varför
Varför när jag inte vet hur jag ska göra det
Varför när jag inte vet hur
Vet hur jag ska hantera ångesten
Ångesten som livet ger mig

Jag har ju sagt det här så många gånger
Jag är inte arg när ni upplever mig arg
Jag är bara så jävla uppgiven
Uppgiven för allt är ett helvete
När ska ni fatta att det hjälper inte att
Att ni gapar och blir som jag

När ska ni fatta att jag vet att jag gör fel
Gör fel när jag slår Er
Att det inte är okej att jag slår er
Men vad ska jag göra då?
Jag kan inte skrika åt er
Jag har inte Era möjligheter att uttrycka mig
Uttrycka mig på en sekund



(Om ni inte hade haft ord när ni blir arga så hade också ni blivit galen )

Jag vet att ni inte kan förstå
Förstå hur livet kan göra så ont som
Som det gör för mig
Jag vet att ni aldrig kan fatta hur
Hur mycket jag vill skada mig
Ingen förstår det
Det är det som gör ondast

Det känns som du inte tror mig
Tror mig när jag säger att jag vill dö
Jag menar varje ord jag säger
Om du förstod hur jag verkligen mår så
Så hade du förstått att jag menar allvar
~~
Varje dag hugger det i mitt hjärta
Hugger för att jag lever
Hugger för att jag inte kan få bort
Få bort minnena
Minnena av det som du gjorde
Minnena finns där varje dag
Om du förstod hur illa du gjorde mig så
Så hade du förstått att jag inte vill leva
Leva med dem minnena

Jag har väntat på att läkarna ska göra något åt mina krampanfall. De bollar mig runt men ingen tar Ansvar. Jag har kämpat med dessa kramper i månader nu och ingen läkare tar ansvar för mig. Det känns som att jag är En nolla som inte är värd att ta på allvar. Det gör så jävla ont att jag behöver ha dessa kramper som gör så jävla ont. Det känns inte bra.

Jag mår inte alls bra psykiskt för dessa kramper, varje dag är en utmaning. Jag vill inte gå upp ur sängen vissa dagar för att jag inte orkar vara mig. Jag menar att jag inte hantera kramperna psykiskt. Jag vet att jag måste kämpa lite mer. Jag ska till vårdcentralen nästa torsdag men vet inte hur jag ska orka till dess. Jag har frågat mina sköterskor men de säger bara att jag Kämpa. Hur ska jag orka? Hur ska jag orka kämpa?